Las palabras

När vi i lördagsmorse kom till Lissabon, efter max 3 timmars sömn, sken solen och vi började med att äta frukost, dagens tredje för oss och andra för Lovisa och Lina. Sedan gick vi runt i stan, främst i den gamla delen. Vi blev hänförda av allt kakel, att det bara verkar bo gamla människor i Lissabon och att man kunde höra fågrlkvittret. Lissabon känns verkligen inte som en huvudstad, i vissa delar kändes det till och med som att man befann sig i en liten by med knappt några invånare alls. Spårvagnarna och de branta kullerstensbackarna var nog ungefär så som man föreställer sig San Fransisco men mysigare, fast vad vet vi.

Vi hade väntat oss massa regn hela helgen så blev väldigt glada när solen sken hela lördagen.

Vi gick även på marknad, åt lunch och tog sedan en siesta för att orka med kvällen. Vi blev överlyckliga när vi hittade en liten indisk restaurang med massa portugiser och inte en enda turist, maten där var underbart god med olika naanbröd till förrätt.

 

På kvällen blev det barhäng, eller kanske snarare gatuhäng eftersom man i Portugal får dricka på gatorna så hängde alla på bargatan snarare än inne på barerna. Där drack vi en vidrig drink samt pratade med en Brasilianare/portugis vars spanska var sämre än våran (wihoo) och han berömde oss för vårt spanska uttal. På väg hem pratade vi med några andra portusier vilka vi lyckades lura i att vi var från Spanien, det trodde seriöst på oss efter det att Alwa sagt till dem att inte generalisera så (man kan vara blond och komma från Spanien) och Louise slängt ur sig att "min mamma kanske är från Sverige och min pappa från Spanien" (uppenbart att vi är från Sverige..?). Vi sa i alla fall att vi var från Barcelona och det var ju en väldans tur att det inte hade koll på att man då borde tala katalanska... Sedan gick vi hem och sov, innan de hann avslöja oss.