Es una vida dura
Med lite distans från gårdagen tänkte jag (Louise) nu dela med mig av denna dag som var allt i synonym med bedrövlig. Jag vaknade upp i min fina nya lägenhet som jag tillbringat natten i, ensam, utan kudde och täcke, men tänkte att livet ändå är ganska bra. I fyra timmar väntade jag sedan på att min hyresvärd skulle komma för att lämna lite glas och bestick eftersom lägenheten var helt tom på dessa nödvändigheter, klockan två meddelar han dock att det är bättre att han kommer på kvällen, suck...
Jag begav mig ut för att träffa några klasskompisar som jag skulle åka till IKEA med, det tog dock en timme innan jag fick tag på dem, men det förträngde jag så fort jag såg dem.
IKEA var en fröjd som vanligt och jag kom hem till lägenheten taggad inför att laga middag med mina nya prylar, men då insåg jag att kastrullerna inte fungerade på den min spis som rydligen är väldigt hightech. Det var droppen som fick bägaren att rinna över och jag grät hysteriskt en bra stund, medan mamma försökte med något slag av terapisnack om att det är jobbigt att fylla 20 och ta studenten och att tårarna inte kan bero på kastrullerna... Alwa tröstade mig dock med choklad och en bra film så när dagen var till ända mådde jag trots allt ganska bra.
Och ja, jag förstår om ni skrattar åt mina motgångar, det kommer jag nog också göra om en vecka (när Martin har kommit) men trots att livet är bra så kan det ibland vara lite jobbigt.

Ironin i att inte kunna få isär saxarna för att jag inte har en sax.
Kommentarer