Las palabras

När vi vaknade upp imorse var det strålande sol, så jag (Louise) och Martin bestämde oss för att gå upp till Tibidabo. Vi tog metron upp till Gracia för att slippa gå vilse redan från början. Sedan var det bara att gå uppåt, efter en timme kom vi till bergbanestationen där man kan åka upp till Tibidabo, men vi hade ju bestämt oss för att gå plus att det är både dyrt och tråkigt att åka upp. Vi frågade en man om vilken väg vi borde ta och han avrådde oss från att gå hela vägen, eftersom det skulle ta två timmar, vi förmodligen skulle gå vilse uppe i bergen samt att det var jobbiga vägar/stigar. Vi struntade i vad han sa och tog en liten stig som ledde oss upp till  ett slags elljusspår där det var fullt av cyklande och springande människor. Efter en stund hittade vi en stig in i skogen som vi fortsatte på och fick därmed erfara hur det är att bestiga berg i brant terräng med gassande sol i ryggen. Vi kom tillsist till en bilväg som ledde oss vidare etc etc. Ni orkar nog inte läsa mer om denna färd så kort och gott, vi kom tillsist fram efter två och en halv timmes promenad/klättring (endast en och en halv timme efter vi pratat med mannen) överlyckliga och hungriga. 

 

Hem lyckades vi också ta oss även om det såg mörkt ut ett tag då några rådde oss att vända tillbaka till Tibidabo och gå en annan väg. Vi följde bilvägen och enligt dem skulle det ta många timmar att ta oss ner till stan denna väg. Men även denna gång lyckades vi hitta en stig och tog vi oss ner till ett område som heter Montbau (aldrig hört talas om innan) som vi kunde se låg en bra bit från våra hemtrakter. Där hittade vi som tur var en buss som tog oss och våra trötta ben hem. 

 

En perfekt dag helt enkelt.

 Mer bilder kommer en annan gång.