Idag på gymmet stod jag och Alwa och biffade till oss rejält (tränade armar) tillsammans med alla killar. Där stod vi och tränade biceps och fick helt klart en del blickar, inte vana med lite konkurrens från några svenska tjejer kanske? Det var hur som helst väldigt kul och jobbigt.
Sedan satt jag inne i skolan hela dagen, istället för att vara ute i det fina vädret, med Elina för att förbereda vår presentation om Kuba som vi har nästa vecka.
Nu har jag ovh Martin precis ätit tacos och tänkte träffa de andra i klassen lite senare för att drinka.
Nachos med guacamole hade vi ikväll med, men detta är för någon vecka sedan.
Här sitter jag och pluggar i skolan, ensam, såklart. Folk måste ju undra om jag inte har något liv. Men jag har i alla fall kommit fram till att jag får mer gjort ihär i skolan (framför allt om man är ensam) än hemma där det finns mycket annat som lockar. Just nu tar jag en paus i skrivande för att göra detta blogginlägg samt whatsuppa lite med Alwa om arbete vi precis fick veta att vi ska skriva och lämna in på tisdag.
Innan skolan tog jag och Martin en fika på ett kafé i närheten av vår lägenhet. Kafét var väldigt mysigt med häftiga tavlor, lugn musik och en stor karta över Danmark på ena väggen, en av ägarna är tydligen dansk och har då valt kartan från Danmarks stormaktstid, så även en del av Sverige var med.
Idag har vi varit mer spontana än någonsin i våra liv. För första gången kan vi ärligt talat säga att detta var oplanerad spontanitet (och ja man kan planera att vara spontana, tro oss..).
29 - 31 mars åker vi, (Louise, Alwa, Lovisa och Lina,) på en weekend till...
Det finns mycket som är bra med att bo i Spanien men få saker slår frukt och grönt.
Att göra tomatsoppa på bara färska tomater
Att köpa två kilo apelsiner för 1€ och äta minst två st/dag
Att kunna göra goda juicer varje morgon (om man har Alwas juicemaskin), för nästan inga pengar alls
Att det redan är jordgubbssäsong (svenska är dock godare)
Att bo granne med ett dussintals frukt och grönt-butiker (samt några bagerier)
Här har ni några av fördelarna med att befinna sig på sydligare breddgrader, om ni funderar på att flytta hit eller kanske bara besöka oss.
Förresten, den där omogna bananen som jag snackade om för ett tag sedan (om ni minns), var visst en kokbanan, Hade aldrig hört talas om det tidigare men nu måste jag ju heöt klart köpa en ny och testa att koka den iatället för att vänta på att den ska mogna...
Igår gick vi för första gången, sedan vi tog studenten, i skolan på en fredag. En del har det bra... tyvärr verkar det som att vi får börja vänja oss vid att tillbringa fredagar i skolan ett tag framöver.
Vi hade ett helt nytt ämne, Traducción/Översättning. Vår lärare är Martin Lexell, som har översatt hela Milleniumtriologin från svenska till spanska, hur coolt är inte det! Den svenska personalen på skolan var helt starstruck! Det var riktigt underhållande att se på hur de passade upp honom med vatten i ett glas (och inte i flaska som alla andra har), kaffe, pennor, la iordning alla papper åt honom samt gav en riktigt presentation följt av applåder. Vi alla var nog dock lite starstruck över att få ha Martin som lärare, man är riktigt duktig om man som svensk översätter till spanska. Kursen verkar för övrigt väldigt rolig och vi har redan insett hur svårt det måste vara att översätta med tanke på att det är så mycket annat som översätts än bara orden, exempelvis kulturen.
Idag har det varit soligt och fint så vi har varit ute i solen samt städat våra respektive hem.
Esperamos que tengáis un buen fin de semana!
Denna serie fick vi i uppgift att försöka översätta, i princip omöjligt. Ni kanske förstår varför?
Gårdagens fredagsmys efter en lång vecka. (Louise)
Börjar se en trend i att det mest är jag (Louise) som uppdaterar denna ack så välbesökta blogg, men var gör jag inte för våra kära läsare och kanske främst för er farmor och farfar, skulle gissa att ni är två av våra mest trogna följare. Här kommer då en kort uppdatering från denna torsdag.
När jag slutade skolan och klev ut på den vanligtvis väldigt trafikerade och högljudda "skolgatan" var den tom på bilar men full med skrikande och visselpipsblåsande-människor som demostrerade för något, som jag trots några snabba googlingar inte har lyckats lista ut vad det var. Förmodligen var det något i stil med "ge tillbaka våra rättigheter/bättre arbetsföhålanden/trygghet etc!" Med tanke på alla dessa frekventa manifestaioner så gav jag mig inte tid at stanna och bevaka denna heller. Jag skyndade mig istället hem för att sedan kunna möta upp lite personer från skolan som har bildat en löpargrupp. Vi träffades vid Barceloneta och sprang mer eller mindre längs med hela stranden och vände sedan för att springa tillbaka. Totalt blev det runt en mil! Kände att jag var tvungen att dela med mig av denna éxito, relativt stolt är jag.
Jaja nu ska jag inte tjata mer om det utan ägna lite tid åt vår filosofiska vän Unamuno och hans mästerverk (har inte riktigt kommit till den insikten ännu men kanske snart...) Niebla (en väldigt filosofisk.)
Abrazos y buenas noches!
Fick denna av Alwa igår, det är lite såhär vi har känt de senaste dagarna.
Idag har vi pluggat hela dagen lång, så det finns la inte så mycket roligt att säga, mer än att jag vill gratulera min kära bror Joel som har tagit körkort. Tyvärr så hann jag före och tog det en dag innan honom (räknat från artonårsdagen), det va du som påpekade det Joel! hehe
I denna trötta timma ser jag allt som i en dimma... hehe!
Har i alla fall lärt mig ett nytt ord under dagens pluggande som jag gärna delar med mig av.
Bancarrota - nu kan ni fundera över vad det betyder... Jag tyckte i alla fall att det var lite humoristisk att det betyder konkurs eller med andra ord bankrupt. Ser ni likheten?
Något annat ni kan skratta åt är bananen som jag och Martin köpte för en vecka sedan, då - ganska omogen, nu - fortfarande hård som en träbit...
Har änna gett upp hoppet för denna banan.
Livar upp litteraturplugget med färger.
Då vi sitter i varsin lägenhet ca 300 meter från varande och drunkar i plugg skickar Alwa denna bild till mig. Känns lite bättre nu ;)
Jag (Alwa) har flängt runt här hemma i lägenheten ett tag nu för att göra iordning inför kvällens mini-tapaskväll. Eftersom jag fyller år imorgon och det är en söndag ska det firas denna afton istället genom utgång med klassen. Men först så kommer Louise, Lina och Lovisa hit (L-ligan) på lite knytis; jag har gjort scones, hummus och rostat jordnötter. Hoppas på en trevlig kväll :)
glad tjej sista kvällen som tonåring
P.S. hoppas det gick bra på vernissagen mamma, såg några bilder på facebook och det såg riktigt fint ut!
Idag gick jag (Louise) upp redan klockan 9.30 för att hinna plugga innan vi skulle ut på äventyr i det fina vädret. Jag pluggade fram till 12 då Martin började vakna till liv och lagade frukost/lunch till oss. Sedan tog vi våra inlines (är så glad över att vi lyckades ta med dem hit) och begav oss ut i solen. Med lite matsäck bestående av kaffe och frukt åkte vi ner till havet och fikade, sedan fortsatte vi längs vägar vi aldrig varit på förr och hamnade till sist vid Triumbågen (som också var målet) där en grym asiatisk mataffär ligger. Tro det eller ej, vi åker in med våra inlines och hari precis hittat den billiga tofun som jag sökte när Alwa stiger in i affären (självklart på jakt efter tofun), vilken slump asså! Hon skulle senare iväg och träna (tror jag) och vi åkte hemmåt för att laga en tidig middag.
Nu har jag pluggat lite till och efter en del velande fram och tillbaka har vi kommit fram till att inte ge oss ut och springa ikväll (främst för att det är för kallt i lägenheten för att byta om) men Martin har svurit på heder och samvete att vi, imorgon innan skolan, ska springa till Plaza Espanya och köra intervallor i trapporna där.
Nu ska vi se på Aladdin och göra varma mackor, hehe.
Un besito y buenas noches!
Nej mamma jag har inte köpt någon hjälm... de var dyra och fula.
Fikapaus
I den asiatiska butiken hitta vi även detta, otroligt mycket jordnötter för 2.5€. Tänk dig pappa du skulle ju vara i himmelriket ;)
Idag var vi tillbaks i skolan efter den vanliga långhelgen och dagens lektion var grammatik och linguistik, det ämne som var vår favorit i höstas. Då handlade det dock bara om garmmatik och man kan la säga att det är just den delen vi ser fram emot, konjunktiv och sådant skojjigt. Men först ska vi gå igenom lite språkvetenskap och därför ska tillsammans göra läxan vi fick, som egentligen innebär ganska grundläggande saker som man gick igenom i svenskan på högstadiet (om inte tidigare) men som vi helt glömt bort.
Innan skolan var vi på gymmet en sväng (vårt nya andra hem), Alwa gjorde intervaller på crosstrainern och Louise sprang 5km på löpbandet, som tur var finns det tv apparater så vi roa oss med att se på nyheterna medan vi tränade (Louise tycker i alla fall att det bir oerhört tråkigt att springa på ett och samma ställe). Efter "uppvärmningen" körde vi ett kort pass som var flåsigt och kul.
Nu får det bli lite mer plugg, ciao.
Jag glömde visst att publicera detta.. så nu har vi Alwa gjort läxan och det är dags för middag.
Jag satt och läste om Latinamerikas historia när denna mening dök upp, blev lite förundrad av hur många "que" det går at få in i en och samma mening, min humor.
Gårdagens hemmagjorda pizza en casa de Martin och Louise.
Om ni liksom jag (Alwa) känner er tveksamma över att sätta er framför TV:n och kolla på Vinter-OS i Sotji kan ni istället läsa denna krönika av Jonas Gardell. Ni kommer antagligen inte känna er lika tveksamma efteråt!
"Spelen i Sotji är precis som OS i Berlin 1936 ett propagandaspektakel där alla deltagare förväntas spela med.
Jonas Gardell undrar hur eftervärlden kommer att döma dem som applåderar Putins furstekröning.
I vår livstid har homosexuella i Sverige och delar av västvärlden fått uppleva förändringar som ingen kunnat drömma om.
Vi har vunnit frihet, respekt och möjligheten att leva våra liv som vi vill.
Det är resultatet av politisk kamp och personligt mod från oss som var med.
Samtidigt har hbtq-personer i många andra länder det värre än någonsin.
Vi läser om det dagligen i tidningar och på nätet. Vi blir förtvivlade och upprörda.
En rysk pojke som får knivar uppstuckna i anus, blir levande bränd och får huvudet krossat.
En lesbisk sydafrikansk kvinna som hittas i sitt hem brutalt våldtagen med halsen avskuren.
Irakiska bögar som klubbas ihjäl som djur, andra gånger har man limmat igen anus med superlim, tvingat dem att dricka laxerande medel så att de sprängts inifrån.
Homosexuella tonårspojkar i Iran som torteras och sedan hängs offentligt.
I många länder i Afrika och Mellan-östern fängslas, torteras och dödas man för att man är hbtq.
Inför OS i Sotji sprider Human rights watch en video där ryska nynazistiska grupper filmat övergrepp på homosexuella män, där bögar förnedras, misshandlas, får flaskor uppkörda i anus, tvingas säga att de förtjänar döden.
Går man till polisen vägrar de ta emot anmälan, för man har "sig själv att skylla".
Vi måste reagera. Vi måste handla.
Varför?
För att vi kan!
Det sägs att idrott och politik inte hör ihop.
Det är dumheter.
Naturligtvis hör idrott och politik ihop. Tror någon att Ryssland satsar alla miljarderna för att det är skoj att åka skidor?
OS i Sotji - liksom en gång OS i Berlin - fungerar som en furstekröning, ett manifesterande av makt, ett propagandaspektakel där alla tillresta deltagare förväntades spela med.
För Putin, precis som en gång för Hitler, är OS ett personligt prestige- projekt.
Under invigningen i Berlin 1936 när atleterna paraderade förbi Hitlers tribun uppmanades alla att göra Hitlerhälsningen, och snart sagt alla lydde.
Det krävdes mod och civilkurage att säga emot, att inte lyda.
Eftervärlden har med rätta undrat hur man kunde vara så undfallande mot Hitler så länge. Att man så länge spelade med.
I sina memoarer "Laterna Magica" beskriver Ingmar Bergman hur han under en resa till Tyskland i ungdomen frågar sin värd-familj om han borde sträcka ut handen och säga Heil Hitler som alla andra och får höra att det vore ju det artigaste.
Under resan får han följa med sin familj till en Partidag i Weimar, och inför mötet med Hitler skriver Ingmar Bergman hur han blir förförd: "Jag skrek som alla andra, sträckte ut handen som alla andra, tjöt som alla andra, älskade som alla andra".
Det är lätt att tiga.
Det är lätt att vara artig.
Det är lätt att svepas med.
Och då måste vi påminna oss Martin Luther Kings ord:
"Den som accepterar ondskan utan att protestera mot den samarbetar i realiteten med den."
Det gäller IOK som tillåtit spektaklet i Sotji, det gäller varje idrottare som deltar i Putins OS, men det gäller också varje journalist som bevakar evenemanget, det gäller sponsorerna som stöttar det, tv-bolaget som sänder ut det, och det gäller dig och mig som sitter framför tv:n och tittar.
Detta är vad jag tror: Varje människa har ett ansvar både för sitt liv och hur hon lever det och för samhället hon lever i.
Att delta i Putins OS i Sotji är som att delta i Hitlers OS i Berlin. Hur ska eftervärlden döma dig om du inget sa och inget gjorde?
Saken är att det finns tydliga paralleller mellan utvecklingen i Ryssland och den i Tyskland.
Både Hitler och Putin tar makten efter halv-hjärtade och misslyckade försök till demokratisering. Båda "enar" sitt folk genom att av angripa redan från början marginaliserade grupper.
Båda utnyttjar utsatta minoriteter och skapar av dem "främmande andra" som demoniseras och utgör ett "dom" som motsats till det som är sunt och friskt tyskt respektive ryskt - ett "vi" nationen kan samlas kring.
Hitlers Tyskland och Putins Ryssland har vidare gemensamt att man förföljer de marginaliserade gruppernas organisationer, bötfäller dess aktivister, sprider propaganda om hur juden/bögen är ett hot mot barn.
I Ryssland ser myndigheterna genom fingrarna när nynazistisk pöbel misshandlar, förödmjukar, hånar, torterar och mördar enskilda - övergreppen filmas till och med och läggs ut på nätet till allmän beskådan.
Likadant skedde med judar, homosexuella och andra i 1930-talets Tyskland.
Nej, homosexuella förs inte till koncentrationsläger i Ryssland.
Man avrättas inte.
Det är sant.
Än.
Det är just det där lilla ordet. Än.
Det är det ordet som gör att vi måste slåss med näbbar och klor nu. Nu.
Det är det lilla ordet som gör att vi måste protestera och kämpa emot medan vi kan.
Medan "än" ännu går att förhindra.
För ärligt, vad ska vi annars säga till den eftervärld som en gång ska döma oss.
Att vi inte visste?
Att vi inte tyckte att det var så allvarligt?
Att idrott och politik inte hör ihop?
"Det fruktansvärda är inte de få onda människornas ondska utan de många goda människornas förlamande tystnad."
Medan festligheterna vid OS-invigningen i fredags prånglades ut över hela världen med en triumferande Putin i närbild arresterades en grupp hbtq-aktivister på Röda torget i Moskva.
Deras brott?
De sjöng den ryska nationalsången med regnbågsflaggor i händerna."
Asså... vi håller ju på att bli galna av frustration, inför uppsatsen om Latinamerika som vi ska skriva. Problemet ligger främst i att vi inte kan någonting om den delen av världen vilket försvårar själva startuppgiften, att välja tema.
Även om jag (Louise) nu har kommit fram till att jag vill skriva om jämställdhet och tycker det är intressant att det finns så många kvinnliga presidenter på den kontinent i världen som har mest ojämställdhet, så återstår ju det allra nödvändigaste, att forma en smal, relevant och ack så intressant fråga. Ännu svårare blev det när läraren påpekade för mig att just den frågeställningen jag hade tänkt mig nog kunde bli lite svår eftersom "svaret inte finns skrivet ännu". Så nu sitter båda jag och Alwa hemma med en stor portion ångest och googlar frenetiskt efter svar.
Dock tog vi en liten paus tidigare idag för att njuta av en god brunch på stan, och för att dela med oss av vår ångest till varandra. Här får ni bilder från det.
Hoppas ni har det bra hemma i snön och någon av er kanske till och med kan njuta av ett härligt sportlov.
Idag var vi på gymmet för ett body pump-pass och sedan ett väldigt intensivt magpass på det. Med mjölksyran fortfarande pumpande i kroppen gick vi till skolan för stunds fredagsfika. Vår klass, spanska i praktiken, de spansktalande som studerar svenska samt lärarna hängde lite på vår soliga terass och åt så mycket vi bara kunde av godsakerna, för att inte missa chansen att smaka på allt innan det tog slut, men trots att vi alla åt minst tre kakor var (vi kom nog upp i sex var..) var det ingen risk för det. Dett fanns helt enkelt hur mycket som helst! Några i vår klass hade exempelvis gjort en perfekt, rinnig kladdkaka i en paellaform (lite större än en vanlig kladdkaksform om man säger så) så den räckte ett tag.
Nu sitter i alla fall jag (Louise) helt utslagen i soffan av att ha ätit mer på en timme än jag tränat "bort" på en vecka, men gott var det ju helt klart!
Vi hittade en lekpark med gungor när vi var ute på en nattlig promenad förra helgen, vi blev till små barn direkt.
Idag har jag (Louise), Alwa och Lovisa varit på gymmet, vi körde spinning, abdominales och lite övrigstyrka, innan vi begav oss till skolan för den första litteraturlektion. Klockan åtta träffade jag och Lovisa vår käre intercambio-vän Miguel för ett trevligt snack som precis som vanligt slutade i en diskussion om politik och "diktaturen" Spanien, vilket innbar att våra stackars huvuden blev ganska trötta efter en stund. Nu är jag därför hemma igen och ska äta en utsökt tomatsoppa som min Martin har tillagat (och nu åkte visst 1€ - vinet fram).
Precis som Alwa nämnde igår så ska vi skriva varsitt arbete om Latinamerika och idéhjälp behövs verkligen!
Just nu är jag inne på kvinnansroll på ett eller annat sätt eller något om hur farligt det är att vara journalist i Honduras, otroligt svårt det här...
Alwa här denna gången, och i detta nu sitter hon och äter sin middag (mestadels bestående av brocoli- och kikärtsbiffar) efter några timmar i skolan och sedan ett besök på gymmet. Idag var det riktigt mycket folk där samtidigt som jag men jag slapp kriga om någon maskin som tur var. Med trötta ben efter passet var det skönt att bara kunna glida nästan hela vägen hem på brädan och slippa anstränga sig ännu mer ;) Tråkigt dock att jag inte kunde boxas eftersom jag inte har några handskar och efter senaste gången utan är mina knogar nu prydda med fina, variga sår... Tur att kroppen kan fixa det åt en på några dagar!
Skolan och kursen känns bra än så länge och idag hade vi en liten introduktion för uppsatsen vi ska skriva. Nu återstår det bara att välja tema, det ska ha någonting att göra med Latinamerika, vilket är oerhört svårt eftersom det finns tusentals intressanta saker. Vi (antar att Louise också tackar ja) tar därför emot alla tips ni har den närmsta veckan för att i alla fall få lite inspiration :)
Nu ska jag hoppa in i en varm dusch och sätta på mitt element på högsta nivån för att försöka hålla kylan utanför väggarna. Hoppas ni har det fint var ni än befinner er & GRATTIS till Maria Engström som fyller jämnt idag!
Martin har äntligen kommit hit och stortrivs i vår fina lägenhet, eller i alla fall i mitt sällskap. Idag var första dagen i skolan vilket innebar en hel del information men även en lektion i Grammatik/språklära. Hälften av klassen känner vi ju sedan i höstas men hälften är nya, så det ska bli roligt att lära känna dem. En del verkar vara väldigt duktiga på spanska, då de har varit runt en del i den spansktalande världen, vilket är kul för dem men känns lite jobbigare för mig, hehe.
Innan skolan hann jag och Lovisa med att gå till gymmet, där vi körde ett riktigt brutalt armpass, jag blir faktiskt besviken om jag inte vaknar upp med träningsvärk imorgon. Innan gymmet åkte jag upp till Gracia (övre delen av stan) för att skriva på lägenhetskontraktet, lite förvånad blev jag när jag steg in på ett väldigt fancy advokatkontor (tror jag att det var) och jag som trodde jag hade blivit ganska världsvan... Men ibland överraskar vuxenvärlden en, och förvånad och arg blev jag när jag fick veta att vi skulle få betala 130€ som kontraktkostnad (då kan det nämnas att ägaren egentligen ville ha 280€).
Nu hoppas vi att vi slipper dyra utgifter på ett tag och kvällens middag blir därför varma mackor med champinjoner.
"Som ni vet har Spaniens regering tagit fram ett lagförslag om att förbjuda aborter i Spanien. Jag, Karin Asp bor i Frankrike och kandiderar till Europaparlamentet för Fi och vi publicerar foton på oss själva på vår Facebooksida, med antingen en galge eller stickor (de verktyg som spanjorskor använde för att göra abort för ca 40 år sedan, innan abort blev lagligt i Spanien) med texten ”Aldrig mer” (på valfritt språk) för att protestera mot katolska kyrkans sätt att förtrycka kvinnor.
På lördag den 1 februari marscherar feminister och kvinnorättsorganisationer mot det spanska parlamentet för att lämna över nedan brev till premiärministern, kongressministern m.fl. och för att visa solidaritet med dom som marscherar deltar vi nu i denna aktion."
Ifall ni liksom vi vill stödja kvinnorna i Spaninen och deras rätt till att bestämma över sina kroppar, tacka då ja till detta evenemang och följ instruktionerna. Sista dagen är idag och det är redan tusentals människor som har deltagit och höjt sin röst. Detta är inte acceptabelt!